Och så blir jag sådär besviken.
Hade höga förväntningar på att A ville träffas ikväll.
Istället stannar hon hemma med sin kärlek.
Alltså är hon en sån som överger sin vän när hon kan välja honom framför mig.
Vill nästan gråta över denna insikt.
Jag orkar inte vara den drivande i en kompisrelation
Orkar inte höra av mig.
Vill inte ens umgås med henne tillsammans med andra i helgen.
Tror jag lämnar mobilen hemma imorgon.
Pluggar järnet med L och åker sedan på seans ensam.
För jag orkar inte invitera mer.
Det passar när -hon- har tråkigt.
Antagligen kommer hon inte ens tacka ja till Cs erbjudande om helgen.
Hon sa: om -du- följer med.
Så ska det ju inte vara...
Hon ska ju vilja själv
...det är ju hennes vän.
Nä.




Plötsligt känns ensamheten svår.

SE MIG!!!!!


Kan någon komma hit och laga mat till mig?
Hålla om mig? Utan att fråga hur det är...
Jag orkar inte med det här. Men är för feg att erkänna.

SE MIG DÅ......

Nästan ett år sedan jag skrev här.
Förra året blev jag;
stark
självständig
glad
tacksam
vacker
beslutsam
säker
snygg
social
älskad

Detta året blir jag;
starkare
friare
förälskad
mer kompetent
avslappnad
vackrare

(obs. listan kan komma att byggas på.)

Har idag skaffat twitter. Postat min första tweet.

Jag undrar hur det kan gå så bra för mig i skolan? Jag är tacksam för mitt boende och den situation jag sitter i. Jag förstår att jag har hela livet framför mig och att jag kommer att välja min väg efter de förutsättningar som ges.

FOKUSERA PÅ UTBILDNINGEN!!

Jag vill drömma, drömma, drömma, drömma, drömma.
Helst ligga i sängen hela dagen och inte behöva vakna.
Inte för att vara depressiv eller så. Bara för att det är skönt.
Min favoritsyssla på något vis.
Och så vill jag känns våren.
Och bli förälskad. Slippa blicka bakåt.
Inte behöva försvara mig.
Jag vill flörta och bli flörtat med.
Känna tonårsångest. Inte bakfylla som smyger sig på.
Helst vill jag försvinna från mänskligheten i Sweden.
Åka bortbortbort. Till ett främmande land där folk är trevliga utan misstankar.
Jag vill inte analysera eller spela spel.
Jag vill slösa mina dagar på musik och gott vin.
Jag vill få röka cigaretter utan att det ska lukta så äckligt.
Jag vill att någon, för en gångs skull, skämmer bort mig fysiskt.
Jag vill leva i en modern värld men utan konsekvenserna.
Jag vill känna "det där".
Eller ingenting. Bara få leva och frodas i kunskap och harmoni.

Det var kallt ute och jag hade inga vantar. Folk var fina men misstänksamma.
Det kommer ta tid, min vän.
Allting har sin tid.

Tog en sömnpilla igår kväll kl 9. Jag har fortfarande inte vaknat. Är alltså groggy.
Borde gå och lägga mig igen.

Varförvarförvarför sätta upp en lapp i trappen om att det är lyhört i huset? Att samtal och samlag hörs. Liksom bara för att påpeka. Jag vill inte veta, för jag hör inte andras samtal eller samlag.
Jag hör endast idiothundarna. Men dessa hundar står det inget om på lappen.
Konstiga människor!

Bilen fungerar inte och jag tänker inte gå till Biltema för att köpa gardinstänger. Jag vägrar.
Funderar på att åka 11 mil med tåg och få skjuts till -den- Biltema och sedan åka tåg hem igen, med gardinstängerna i näven.
Vad är dyrast; min tid eller min ork?

Jag föll med cykeln. Jag visste att det skulle hända, det är ju snorhalt ute.
Jag orkar inte ens gå ner 1½ trappa för att boka tvättid till mina numera skitiga jeans.

Helst vill jag supa bort mig. Vakna på en åker och upptäcka att jag fattas mitt hjärta.
Skulle inte vara en större förlust.
Mitt hopp är long gone.
Varför vill inte bilen fungera?! Detta gör mig arg.

Idag köpte jag apelsiner och cigaretter.