Och så blir jag sådär besviken.
Hade höga förväntningar på att A ville träffas ikväll.
Istället stannar hon hemma med sin kärlek.
Alltså är hon en sån som överger sin vän när hon kan välja honom framför mig.
Vill nästan gråta över denna insikt.
Jag orkar inte vara den drivande i en kompisrelation
Orkar inte höra av mig.
Vill inte ens umgås med henne tillsammans med andra i helgen.
Tror jag lämnar mobilen hemma imorgon.
Pluggar järnet med L och åker sedan på seans ensam.
För jag orkar inte invitera mer.
Det passar när -hon- har tråkigt.
Antagligen kommer hon inte ens tacka ja till Cs erbjudande om helgen.
Hon sa: om -du- följer med.
Så ska det ju inte vara...
Hon ska ju vilja själv
...det är ju hennes vän.
Nä.




Plötsligt känns ensamheten svår.