Jag undrar hur det kan gå så bra för mig i skolan? Jag är tacksam för mitt boende och den situation jag sitter i. Jag förstår att jag har hela livet framför mig och att jag kommer att välja min väg efter de förutsättningar som ges.

FOKUSERA PÅ UTBILDNINGEN!!

Jag vill drömma, drömma, drömma, drömma, drömma.
Helst ligga i sängen hela dagen och inte behöva vakna.
Inte för att vara depressiv eller så. Bara för att det är skönt.
Min favoritsyssla på något vis.
Och så vill jag känns våren.
Och bli förälskad. Slippa blicka bakåt.
Inte behöva försvara mig.
Jag vill flörta och bli flörtat med.
Känna tonårsångest. Inte bakfylla som smyger sig på.
Helst vill jag försvinna från mänskligheten i Sweden.
Åka bortbortbort. Till ett främmande land där folk är trevliga utan misstankar.
Jag vill inte analysera eller spela spel.
Jag vill slösa mina dagar på musik och gott vin.
Jag vill få röka cigaretter utan att det ska lukta så äckligt.
Jag vill att någon, för en gångs skull, skämmer bort mig fysiskt.
Jag vill leva i en modern värld men utan konsekvenserna.
Jag vill känna "det där".
Eller ingenting. Bara få leva och frodas i kunskap och harmoni.

Det var kallt ute och jag hade inga vantar. Folk var fina men misstänksamma.
Det kommer ta tid, min vän.
Allting har sin tid.

Tog en sömnpilla igår kväll kl 9. Jag har fortfarande inte vaknat. Är alltså groggy.
Borde gå och lägga mig igen.

Varförvarförvarför sätta upp en lapp i trappen om att det är lyhört i huset? Att samtal och samlag hörs. Liksom bara för att påpeka. Jag vill inte veta, för jag hör inte andras samtal eller samlag.
Jag hör endast idiothundarna. Men dessa hundar står det inget om på lappen.
Konstiga människor!

Bilen fungerar inte och jag tänker inte gå till Biltema för att köpa gardinstänger. Jag vägrar.
Funderar på att åka 11 mil med tåg och få skjuts till -den- Biltema och sedan åka tåg hem igen, med gardinstängerna i näven.
Vad är dyrast; min tid eller min ork?

Jag föll med cykeln. Jag visste att det skulle hända, det är ju snorhalt ute.
Jag orkar inte ens gå ner 1½ trappa för att boka tvättid till mina numera skitiga jeans.

Helst vill jag supa bort mig. Vakna på en åker och upptäcka att jag fattas mitt hjärta.
Skulle inte vara en större förlust.
Mitt hopp är long gone.
Varför vill inte bilen fungera?! Detta gör mig arg.

Idag köpte jag apelsiner och cigaretter.

Vet ni den där känslan av att ångesten är på väg? Det där syrliga som genomsyrar bröstkorgen och är försmaken på viljan att slå huvudet i väggen?
Det är precis så det känns hela dagen. Liksom som om viljan att slå sönder sin kropp aldrig kommer, utan bara försmaken.
Är det en bra eller dålig grej?

Jag känner mig självdestruktiv men vill inte förstöra tatueringarna. Vill inte förstöra mig. Jag vill bara gråta för att bli stark.

Och så känner jag en sådan ambivalens men jag vet inte inför vad. Kanske är det detta som kallas förväntan.
Men vad väntar jag då på? Att livet ska ta fart? Att jag ska dö?
Jag behöver skriva oftare.

Förresten. Var tar min mens vägen?

Mm. Härliga snusk. Jag vill ha mer.
Han ringde 2 timmar efter vi skiljts åt... ville ha mer. Jag var tvungen att ta på mig själv.
Ikväll bjuder han på middag, jag tänkte stå för vinet... kanske efterätt?
Men jag ska spara mig tills jag träffar honom, får se hur lång tid det tar innan jag dryper.
Mm.. Kuk..
Ca 20 minuter tills han hämtar mig.

Irritationen över att få vara självständig infinner sig.
Som så många gånger förr vill jag snabbspola livet och dagarna. Fastfoward till måndag.
Måndag eftermiddag för att vara precis. Då har jag haft introduktion på nya kursen och varit på första föreläsningen. Och då, DÅ, kan jag ta en promenad till min lägenhet 5 minuter från skolan. Antagligen kommer jag inte kunna lägga mig skönt och avslappnat tillrätta. Men jag kommer att befinna mig i det efterlängtade tomrummet, ensamheten som jag åtrår så hårt.
Jag är tacksam för att mamma är.. mamma. Och hon har förståelse och respekt för att jag är 26 år och vill sköta mig själv.
Min pms gördet inte lättare att kontrollera mina irritationer. Lyckligtvis är hon just min mamma och vet att min pms är just min pms.

Jag ringer och dubbelkollar att lastbilen är bokat. Ringer på en soffa. Sköter samtalen snyggt. Märker att männen jag talar med på andra sidan tråden undrar vem jag är. Hur jag är. Och jag vet att de blivande grannarna undrar. Just därför vände jag mig inte om när A ringde på dörren igår. Hyresvärden öppnade och tog chansen att påminna A om att hundarna stör. Jag vet att han vill veta.

Denna rastlöshet har gjort det svårt att ha rutin på min mat. Jag äter stup i kvarten. Onyttigheter. Choklad, ost, jordgubbsmarmelad och keso.
Jag bannar mig själv och skjuter upp den nya fasonen till mitt ensamboende. Jag vill ha kontroll.
Jag vill fylla mitt hem med mig och ingenting annat.
Igår fick jag paradoxalt nog lite panik över just detta. D sa att hon vill tjuvröka hos mig, i mitt nya hem. Men jag har ju inte rökt på tre veckor.
Och det är just det, jag vill också tjuvröka i mitt hem. På min balkong. Men jag vill inte att mitt hem ska lukta rök. Jag vill inte lukta rök.
Men jag vill ta en cigg. Gärna nu.
(Ska jag unna mig? Får man unna sig?)

Imorgon ställs jag inför dilemman. Jag tror mig veta vad jag vill. Men det är förbjudet. Min åtrå till äcklet. Äcklets varandet fascinerar mig. Jag vill vara där, i det smutsiga och det förbjudna. Jag vill kunna kasta mig hejdlöst in i hans famn och vaggas in i olydighet. Försvinna från det korrekta och lagförda. Jag är kåt på livet och det finns ingen annan som förstår som han. Låt mig förlustas i hans smuts.
För snart är jag ensam i min tvetydighet. I mitt rena, nya och kontrollerade liv. Där jag vill ha mitt hem.


Åh vilket hävdelsebehov jag har idag! Måste onanera lite.

Tänk att jag hellre skriver här än på mitt arbete som ska vara inlämnat imorgon. Saken är att jag måste få känna att jag får finnas. Liksom. Vill få saker på print.
Jag har kommit på en hel del saker. Tex att jag är skitsnygg och att det är därför människor glor som idioter. Skoja! Men jag tror på affirmationer. Det borde andra också göra. Och att jag är mer orolig än genomsnitts-svenskan.
Jag förbehåller mig rätten att redigera mina inlägg och publicera skitsnack. Tex att S är en djävla copy-cat och att jag aldrig igen vill göra skolarbete med henne!
Och så är jag så sjukt hångelsugen.. Just nu vill jag släta av äcklet i The Warriors. Drömde om honom... *kåt* Haha!

Åh. Vad jag är tråkig. Har svårt att fokusera nu. Borde ta en lång promenad men tänkte bli färdig med min essä innan jag beger mig till biblioteket för utskrift. Jag vill flytta in i min nya lägenhet nu. Mina känslor spretar åt alla håll och kanter. Känner mig som i en mellanzon. Jag har läst att det kan vara farligt att dagdrömma, att det gör att man låter livet rinna förbi. Men dessa månader som passerat sedan separationen och tillika som mambo, jag har regredierat. Måttlighet är visst en dygd. Jag ska bara...

Bröstet bultar nu. Och även om avundet lockar så påminns jag av hur stark jag är. Jag vågar och vill.
Nu måste jag bara få på print på essän. Ämnet är ju intressant, men känslorna många.