Irritationen över att få vara självständig infinner sig.
Som så många gånger förr vill jag snabbspola livet och dagarna. Fastfoward till måndag.
Måndag eftermiddag för att vara precis. Då har jag haft introduktion på nya kursen och varit på första föreläsningen. Och då, DÅ, kan jag ta en promenad till min lägenhet 5 minuter från skolan. Antagligen kommer jag inte kunna lägga mig skönt och avslappnat tillrätta. Men jag kommer att befinna mig i det efterlängtade tomrummet, ensamheten som jag åtrår så hårt.
Jag är tacksam för att mamma är.. mamma. Och hon har förståelse och respekt för att jag är 26 år och vill sköta mig själv.
Min pms gördet inte lättare att kontrollera mina irritationer. Lyckligtvis är hon just min mamma och vet att min pms är just min pms.

Jag ringer och dubbelkollar att lastbilen är bokat. Ringer på en soffa. Sköter samtalen snyggt. Märker att männen jag talar med på andra sidan tråden undrar vem jag är. Hur jag är. Och jag vet att de blivande grannarna undrar. Just därför vände jag mig inte om när A ringde på dörren igår. Hyresvärden öppnade och tog chansen att påminna A om att hundarna stör. Jag vet att han vill veta.

Denna rastlöshet har gjort det svårt att ha rutin på min mat. Jag äter stup i kvarten. Onyttigheter. Choklad, ost, jordgubbsmarmelad och keso.
Jag bannar mig själv och skjuter upp den nya fasonen till mitt ensamboende. Jag vill ha kontroll.
Jag vill fylla mitt hem med mig och ingenting annat.
Igår fick jag paradoxalt nog lite panik över just detta. D sa att hon vill tjuvröka hos mig, i mitt nya hem. Men jag har ju inte rökt på tre veckor.
Och det är just det, jag vill också tjuvröka i mitt hem. På min balkong. Men jag vill inte att mitt hem ska lukta rök. Jag vill inte lukta rök.
Men jag vill ta en cigg. Gärna nu.
(Ska jag unna mig? Får man unna sig?)

Imorgon ställs jag inför dilemman. Jag tror mig veta vad jag vill. Men det är förbjudet. Min åtrå till äcklet. Äcklets varandet fascinerar mig. Jag vill vara där, i det smutsiga och det förbjudna. Jag vill kunna kasta mig hejdlöst in i hans famn och vaggas in i olydighet. Försvinna från det korrekta och lagförda. Jag är kåt på livet och det finns ingen annan som förstår som han. Låt mig förlustas i hans smuts.
För snart är jag ensam i min tvetydighet. I mitt rena, nya och kontrollerade liv. Där jag vill ha mitt hem.


Åh vilket hävdelsebehov jag har idag! Måste onanera lite.